Fy fan vad bra jag mår.

Tänk vad många år som jag levt utan självkänsla, utan självförtroende. Trott att jag är beroende av andra, att jag inte kan ta egna beslut, att jag är sämre än alla andra….. Att allt jag gör är mindre värt, för jag är ju ”bara jag” liksom.

Under den tiden har jag inte ens vetat om att mitt självförtroende varit NOLL, NADA och INGENTING. Det är först nu, nu när jag har allt det där som varje människa borde ha, självkänsla och självförtoende, som jag inser att jag saknat det förr om tiden.

Nu när jag vet hur det känns att leva med en tro på sig själv, veta att man förmår minst lika mycket som någon annan, att det jag säger och gör betyder någonting, att JAG och mina åsikter är värdefulla, så förstår jag att jag saknat det innan.

Det känns så jävla skönt. Jag kan stå på mig. Jag kan försvara min sak. Jag är inte tyst bara för att jag är rädd för att ha fel (för såklart förstår jag att man har fel då och då, med elelr utan självförtroende), jag vet att jag kan och är det något jag inte kan så vet jag att jag kan lära mig, eller ta reda på information som hjälper mig på vägen.

Jag är inte längre ett mähä, som när något känns fel, drar täcket över huvudet och tänker ”Äh, det är nog som den andre säger, jag bryr mig inte ens om att kolla upp saker och ting, för varför skulle lilla obetydelsefulla jag ha rätt eller ens rätt att uttala mig?”

Fy fan vad bra jag mår. Man står alltid sig själv närmast, och jag kommer aldrig någonsin svika mig själv igen, det är jag inte värd.

 

ps. Har ni sett min omröstning längre ner på sidan? Gissa om det är en pojke eller flicka som bor i min mage!